Depptopp
Vad gör man när verkligen allt känns som ett enda stort frågetecken?
Man har så många funderingar, så många tankar som man vill få svar på.
Jag trodde att när man tagit studenten skulle livet leka. Man har inget som stoppar en, det finns inga gränser, man kan göra preciis vad man vill.. men riktigt så är det ju inte, eller det är väl så, men det är inte så ändå.. javet inte!
Det har nog inte gått en enda dag efter studenten som jag inte haft en klump i magen och funderat på vad jag riktigt vill med mitt liv. Det är ju nu man måste bli vuxen och fatta sina egna beslut. Nu kan inte mamma eller fröken ta besluten åt en. Vilket jag inte vill heller, fast på ett sätt vill jag det för att det är ju så himla mycket enklare så. Det var så skönt att gå skola, det var så tryggt. Man visste vad man skulle göra och vart man skulle varje dag.. Man visste att man skulle träffa en massa vänner varje dag. Men nu är det inte så längre... och det gör mig så ledsen, samtidigt som jag ville spy på skolan vissa dar! Åh, det är så kluvet allting..
Jag tänker för mycket tror jag. Jag är en tänkare. Jag vrider och vänder på samma saker om och om igen, och det är ju bara mig själv det blir jobbigt för. Men samtidigt tror jag att det är bra..
Men en sak har jag i alla fall kommit underfund med. Mina drömmar som jag har, dom kommer jag att uppfylla, på ett eller annat sätt, i alla fall prova på, för annars vet jag att jag kommer ångra mig när jag blivit gammal, då kommer jag sitta i min gungstol och sucka över att jag inte ens provade på.
Jag tänker inte låta ngt eller ngn stoppa mig eller försöka få mig att avstå.. jag måste börja bli lite mer egoistisk, tänka lite mer på vad Jag själv vill, vad Jag själv känner. För senaste tiden har jag mer brytt mig om vad andra vill och sen har jag anpassat mig efter andra. Men det måste bli ett slut på det nu, om jag nånsin ska komma mig ur denna depptopp.
Så, nu har jag varit nog positiv :)
Man har så många funderingar, så många tankar som man vill få svar på.
Jag trodde att när man tagit studenten skulle livet leka. Man har inget som stoppar en, det finns inga gränser, man kan göra preciis vad man vill.. men riktigt så är det ju inte, eller det är väl så, men det är inte så ändå.. javet inte!
Det har nog inte gått en enda dag efter studenten som jag inte haft en klump i magen och funderat på vad jag riktigt vill med mitt liv. Det är ju nu man måste bli vuxen och fatta sina egna beslut. Nu kan inte mamma eller fröken ta besluten åt en. Vilket jag inte vill heller, fast på ett sätt vill jag det för att det är ju så himla mycket enklare så. Det var så skönt att gå skola, det var så tryggt. Man visste vad man skulle göra och vart man skulle varje dag.. Man visste att man skulle träffa en massa vänner varje dag. Men nu är det inte så längre... och det gör mig så ledsen, samtidigt som jag ville spy på skolan vissa dar! Åh, det är så kluvet allting..
Jag tänker för mycket tror jag. Jag är en tänkare. Jag vrider och vänder på samma saker om och om igen, och det är ju bara mig själv det blir jobbigt för. Men samtidigt tror jag att det är bra..
Men en sak har jag i alla fall kommit underfund med. Mina drömmar som jag har, dom kommer jag att uppfylla, på ett eller annat sätt, i alla fall prova på, för annars vet jag att jag kommer ångra mig när jag blivit gammal, då kommer jag sitta i min gungstol och sucka över att jag inte ens provade på.
Jag tänker inte låta ngt eller ngn stoppa mig eller försöka få mig att avstå.. jag måste börja bli lite mer egoistisk, tänka lite mer på vad Jag själv vill, vad Jag själv känner. För senaste tiden har jag mer brytt mig om vad andra vill och sen har jag anpassat mig efter andra. Men det måste bli ett slut på det nu, om jag nånsin ska komma mig ur denna depptopp.
Så, nu har jag varit nog positiv :)
Kommentarer
Trackback
